Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord. Du tysta, Du glädjerika sköna.
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord, Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
i
Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du förblir vad du var. Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
i
Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land, din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand, din fana, högt den bragderika bära.
Din fana, högt den bragderika bära.
i
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd, för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld. Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Text: Richard Dybeck, 1844
De två första verserna är Sveriges nationalsång sedan 1866
